gagrelèg'e
(V)
1. ufordrageleg, nauten person, brauten i ord og åtferd
2. bruka om eit høgt, ustøtt, stygt, dårleg byggverk
Sjå også gagreleg (H) og gagren.
1.Eg líkar 'æ inkji, 'u æ så gagrelèg!
2. Det va' a gagreleg hús!
- Hankjønn
- gagrelèg'e
- Hokjønn
-
gagrelèg
- Inkjekjønn
-
gagrelegt
- Fleirtal
-
gagrelège
- Komparativ
-
gagrelègare
- Superlativ
-
gagrelègaste
- Bunden
-
- Hankjønn
-
gagrelègji
- Ho/inkjekjønn / feirtal
-
gagrelège
- Komparativ hankjønn
-
gagrelègari
- Superlativ hankjønn
-
gagrelègasti
- Ordklasse
- Adjektiv
- Vallemål / Hylestadmål
- Vallemål pga. bøying
- Emne
-
Personlege eigenskapar
- Innlese av
- Knut K. Homme (2005)
Registrert: 25.08.2004
Oppdatert: 13.12.2010
Del
- Info for innlogga brukar:
-
- Registrert av:
-
Svein Jore
(25.08.2004)
- Korrekturlese av:
-
Sigurd Brokke
(20.04.2005)
- Oppdatert av:
- Sigurd Brokke (10.05.2023)
- Intern kommentar:
- H1. ufordrageleg, nauten person,Treungen
H2.gagreleg byggverk, høgt, ustøtt, stygt, dårlegt, Garan
V3. om folk: skil seg ut, stor, ufjankeleg, vimsen
Torjus Åkre: brauten i ord og åtferd