ulkeleg
(V)
ekkelt
Sjå også ulkelèg'e (V) og adverbet ulkeleg (H).
Snykkjen renn'e så ulkeleg ó' nòsinn fysst an inkji snýter seg.
- Type
- Måteadverb
- Positiv
- ulkeleg
- Komparativ
-
ulkelègare
- Superlativ
-
ulkelègaste
- Registreringsgrunn
- Dialektord / uttrykk
- Ordklasse
- Adverb
- Vallemål / Hylestadmål
- Vallemål pga. bøying
- Emne
-
Anna
- Innlese av
- Olav T. Åkre (2012)
Merk: Når adverbet kjem som siste ord i ei setning, vert endinga -legt
Registrert: 21.10.2004
Oppdatert: 28.04.2018
Del
- Info for innlogga brukar:
-
- Kjelde:
- Knut K. Homme
- Registrert av:
-
Svein Jore
(21.10.2004)
- Korrekturlese av:
-
Sigurd Brokke
(09.01.2012)
- Oppdatert av:
-
Sigurd Brokke
(28.04.2018)
- Id fra gammalt system:
- 2923
- Intern kommentar:
- SB frå Knut J. Heddi, Hybygg-soga, "Adjektivsk å substantivsk beslegtning", nr 230. Hokjønn: Omgjengeleg, virki, stuvi, flosi, ulkeleg. Hankjønn: Omgjengeleg, virken, stuven, flosen, ulken. Inkjekjønn: Omgjengelegt, virke, stuvi, flosi, ulknæ. Substantiv: Omgjengelegheit, virkelegheit, stutæ (SB: stuvæ?), ulkæ, flosefantæ, smikhuse (SB:?). Hokjønn fleirtal: Ulko, hankjønn fleirtal: Ulka. SB: KJH har ikkje ført opp forklåringar på desse orda.