merkjen
1. flink til å leggje merke til ting
2. erfaren
1. Bjúg va' allstǿtt så merkjen på veiri. Torbjør 'ass Gunnår æ så merkjí, an kan barre spørje hæ'.
2. Den eini Òlâven va' merknare 'ell den hin.
- Hankjønn
- merkjen
- Hokjønn
-
merkjí
- Inkjekjønn
-
merkji
- Fleirtal
-
merkne
- Komparativ
-
merknare
- Superlativ
-
merknaste
- Bunden
-
- Hankjønn
-
merkni
- Ho/inkjekjønn / feirtal
-
merkne
- Komparativ hankjønn
-
merknari
- Superlativ hankjønn
-
merknasti
- Ordklasse
- Adjektiv
- Emne
-
Personlege eigenskapar
- Innlese av
- Knut K. Homme (2022)
Registrert: 14.10.2004
Oppdatert: 08.04.2015
Del
- Info for innlogga brukar:
-
- Registrert av:
-
Svein Jore
(14.10.2004)
- Korrekturlese av:
-
Sigurd Brokke
(08.04.2015)
- Oppdatert av:
- Sigurd Brokke (26.09.2022)
- Intern kommentar:
- Tyding 2 er frå Bergit Rike.