stinn'e
1. tykk (om td graut)
2. full av
1. Grauten varte nòkå stinn'e, men du lýt èt' 'an som 'an æ. Detti va' a stint él!
2. Der va' stint mæ fókk i Nórdibǿ då det va' "sentrumsfrúkost'e".
- Hankjønn
- stinn'e
- Hokjønn
-
stinn
- Inkjekjønn
-
stint
- Fleirtal
-
stinne
- Komparativ
-
stinnare
- Superlativ
-
stinnaste
- Bunden
-
- Hankjønn
-
stinni
- Ho/inkjekjønn / feirtal
-
stinne
- Komparativ hankjønn
-
stinnari
- Superlativ hankjønn
-
stinnasti
- Ordklasse
- Adjektiv
- Emne
-
Anna
- Innlese av
- Knut K. Homme (2022)
Registrert: 01.10.2004
Oppdatert: 06.02.2019
Del
- Info for innlogga brukar:
-
- Kjelde:
- Olav T. Åkre
- Registrert av:
-
Svein Jore
(01.10.2004)
- Korrekturlese av:
-
Sigurd Brokke
(06.02.2019)
- Oppdatert av:
- Sigurd Brokke (20.11.2024)
- Intern kommentar:
- Torjus Åkre: Detti va' a stint él!