úlílèg'e
(V)
1. ugreitt, leitt
2. ufordrageleg
3. bruka i uttrykket å vere úlílège med = mobbe , ikkje reg
Sjå også adverbet úlíleg (V) og adjektivet úlíleg (H).
1. Å klyppe saui æ a úlílegt arbei'.
2. 'An va' så úlílèg'e mæ kånâ sí.
- Hankjønn
- úlílèg'e
- Hokjønn
-
úlílèg
- Inkjekjønn
-
úlílegt
- Fleirtal
-
úlílège
- Komparativ
-
úlílègare
- Superlativ
-
úlílègaste
- Bunden
-
- Hankjønn
-
úlílègji
- Ho/inkjekjønn / feirtal
-
úlílège
- Komparativ hankjønn
-
úlílègari
- Superlativ hankjønn
-
úlílègasti
- Registreringsgrunn
- Dialektord / uttrykk
- Ordklasse
- Adjektiv
- Vallemål / Hylestadmål
- Vallemål pga. bøying
- Emne
-
Personlege eigenskapar
- Innlese av
- Olav T. Åkre (2012)
Registrert: 21.10.2004
Oppdatert: 12.04.2018
Del
- Info for innlogga brukar:
-
- Kjelde:
- Knut K. Homme
- Registrert av:
-
Svein Jore
(21.10.2004)
- Korrekturlese av:
-
Sigurd Brokke
(21.12.2011)
- Oppdatert av:
-
Sigurd Brokke
(12.04.2018)
- Intern kommentar:
- SB, frå KJH, Hybygg-soga, substantiv nr 166, ulie / reæn / ulileg. Ulie: Ein som ingen likar. Reæn: Ein som ingen fær fred fyre.