tòlig'e
1. brukbart, i rimeleg god stand
2. person som toler mykje
3. barn som er roleg og græt lite
Sjå også tòlig.
1. Det va' tóligt veir i gjår.
2. Margjitt æ verkeleg a tòligt menneskjinn.
3. Signe æ det tòligaste bån mi hav' havt.
- Hankjønn
- tòlig'e
- Hokjønn
-
tòlig
- Inkjekjønn
-
tòligt
- Fleirtal
-
tòlige
- Komparativ
-
tòligare
- Superlativ
-
tòligaste
- Bunden
-
- Hankjønn
-
tòligji
- Ho/inkjekjønn / feirtal
-
tòlige
- Komparativ hankjønn
-
tòligari
- Superlativ hankjønn
-
tòligasti
- Registreringsgrunn
- Dialektord / uttrykk
- Ordklasse
- Adjektiv
- Emne
-
Personlege eigenskapar
- Innlese av
- Gunhild Espetveit (2011)
Registrert: 12.02.2005
Oppdatert: 28.09.2011
Del
- Info for innlogga brukar:
-
- Kjelde:
- Sigurd Brokke
- Registrert av:
-
Svein Jore
(12.02.2005)
- Korrekturlese av:
-
Sigurd Brokke
(28.09.2011)
- Oppdatert av:
-
Sigurd Brokke
(28.09.2011)