fǿr'e
1. tettvaksen, kraftig
2. spandabel
1.Gunleik æ bå' lang'e å fǿr'e.
2. Åni va' allstǿtt så fǿr'e.
- Hankjønn
- fǿr'e
- Hokjønn
-
fǿr
- Inkjekjønn
-
fǿrt
- Fleirtal
-
fǿre
- Komparativ
-
fǿrare
- Superlativ
-
fǿraste
- Bunden
-
- Hankjønn
-
fǿri
- Ho/inkjekjønn / feirtal
-
fǿre
- Komparativ hankjønn
-
fǿrari
- Superlativ hankjønn
-
fǿrasti
- Registreringsgrunn
- Dialektord / uttrykk
- Ordklasse
- Adjektiv
- Emne
-
Personlege eigenskapar
- Innlese av
- Knut K. Homme (2009)
Registrert: 14.10.2004
Oppdatert: 01.05.2018
Del
- Info for innlogga brukar:
-
- Kjelde:
- Knut K. Homme
- Registrert av:
-
Svein Jore
(14.10.2004)
- Korrekturlese av:
-
Sigurd Brokke
(04.12.2008)
- Oppdatert av:
-
Sigurd Brokke
(01.05.2018)
- Intern kommentar:
- SB/JK: Tyding 2 Bergit Rike.
SB frå Knut J. Heddi, Hybygg-soga, "Adjektivsk å substantivsk sylske (slægtskab)", nr 145 (del 2). Hokjønn: 1. færleg 2. spee 3. dig (tykk) 4. før (tykk) 5. leggja. Hankjønn: 1. færlegæ 2. spee-æ 3. digæ 4. føræ. Hokjønn: 1. færlegt 2. speet 3. digt 4. ført. Substantiv, hokjønn: 1. Færlegheit 2. sjåklæ 3 og 4: fyrgjæ. Hankjønn: 2. sjåkli 3. slomi.