hastig'e
1. oppfarande
2. utolmodig, ha dårleg tid
1. Ånund kunna vère så hastig'e av si at det va' úhǿgt.
2. Lýt du vèr' så hastig'e, kan du 'kji steivne a bil?
- Hankjønn
- hastig'e
- Hokjønn
-
hastig
- Inkjekjønn
-
hastigt
- Fleirtal
-
hastige
- Komparativ
-
hastigare
- Superlativ
-
hastigaste
- Bunden
-
- Hankjønn
-
hastigji
- Ho/inkjekjønn / feirtal
-
hastige
- Komparativ hankjønn
-
hastigari
- Superlativ hankjønn
-
hastigasti
- Registreringsgrunn
- Dialektord / uttrykk
- Ordklasse
- Adjektiv
- Emne
-
Personlege eigenskapar
- Innlese av
- Ingebjørg Vegestog Homme (2011)
Registrert: 03.10.2004
Oppdatert: 18.04.2012
Del
- Info for innlogga brukar:
-
- Kjelde:
- Olav T. Åkre
- Registrert av:
-
Svein Jore
(03.10.2004)
- Korrekturlese av:
-
Sigurd Brokke
(05.05.2011)
- Oppdatert av:
-
Sigurd Brokke
(18.04.2012)