Bjynnen å rèven hav' åkr'e i hóp
Så va' det bjynnen å rèven, - ei gong da ha' slègje lag å ha' åkr'e i hóp. Så sådde da næpu. Å da finge så stóre næpu at det va' a sýn.
Om hausti då da sille nå take opp, så sei' rèven dèt mæ bjynnen: "Ko vi' du nå have, toppen ell' rótí?" "Å, eg vi' hell'e hav' toppen," sa bjynnen. Så låg rèven å åt på næpun om vetren, å bjynnen på kåli. Om våri va' bjynnen så arm'e å tjurr'e at det va' syndlegt, å rèven så feit'e at.
Åri etti vill' da så sikkå nåkå rug'e. Då hausti kåm, så sei' rèven dèt: "Ko vi' du nå have, toppen ell' rótí?" "Eg ha' toppen i fjór, no vi' eg hav' rótí i år," sa bjynnen. Så fekk 'an add håmen, å rèven rugjen. Bjynnen låg åt på håmen heile vetren, å rèven på rugjen. Om våri va' bjynnen så tjurr'e å visål'e at 'an snautt vann gange, å rèven va' feit'e å spræk'e.
Dei toll ramnan
Ja - så va' det a gong a dråning. Så gjekk 'u úti å stanga tennan sí', så 'u blǿddi. Så spýtt' 'u néd i snjóren. Å så veit du, fysst 'u spýtte néd i snjóren, så varte det raudt. Å så ynskt' 'u at 'u ha' fengje a dótter som va' so vé', at dèr 'u va' raud sill' 'u vère som blód, å dèr 'u va' kvít, som snjór'e. Å så fekk 'u ei sò.
Då jenta varte nå vaksí, så fekk 'u høyre at 'u ha' toll brǿa. Men dei ha' vorte omskapte ti' ramna, å ingjen visste kòr da ha' kåm' av. Så ha' 'u alli fré'e, anna 'u vill' av å sjå om 'u kunna finne da att'e.
Så reist' 'u. Å 'u reiste lengji. Seist'e kåm 'u at a stórt slott. Så gjekk 'u inn dèr. Då 'u kåm inn, stó' der toll kvílu som vår' gjåre 'pomm, å bóri va sipa mæ toll rétti. Så sett' 'u seg ti' å ète. Å då 'u ha' èti, så la 'u seg.
Då det lei då ti' kvelds, høyr' 'u så kallèg'e enn sús'e. Så vart' 'u ræd å smaug av innund' a kvíle. Så kåm der inn toll kara å sette seg innat bóræ ti' éte. "Kvæ æ det som hèv' ète av mí mat'e?" sa den yngsti. "'Er hèv ingjen ète av dí mat'e", sa da. "Ja men dèt ha' der", sa 'an.
Då da ha' nå èti, så vill' da leggje sikkå. "Kvæ æ det som hèv' lègje i mí kvíle?" sa den yngsti. "Der hèv' alli nòken lègje i dí kvíle", sa da. "Jó, dèt ha' der", sa 'an.
Å så dei ti' leite. Så funne da æ unde kvílunn. Å 'u va' så vé' at det va' a under å sjå. Ja, så rǿa da då, å hú fortåldi. Då va' det brǿan 'enni. Så spúr' 'u om da kunna vite kòss 'u sill' få frelse da. Jó, kunna 'u finne fívili å vève å saume da kverr sí skjorte, så vorte da fríe. Men inkji mått' 'u tale, å inkji mått' 'u læ, å inkji mått' 'u gråte.
Så hú útivi å ti' å plukke fívili. Mæ 'u gjekk sò å plukka, dèr kjæm'e kongssònen ríandi. Så såg 'an denne véne jenta som 'an ha' alli sétt makji ti' i sí dage. Så tók 'an å sett' æ på hesten å rei at kongsgaræ mæ 'enni. Å 'an va' så gla'e for detti at 'an ha' fengje så vé a jente. Men inkji tala 'u, å inkji ló 'u, å inkji grét 'u.
Så finge da a bån. Mæ same det ha' kåm' ti', så kåm der a trollkjèring å skar det i lislefing å kasta det at ormehagā Så strauk 'u blód kring munnen 'å moirinn, å sa det va' hú som ha' éte opp båni. Men kongssònen ensa alli detti, for 'u va' så vé at 'an tótte for gama hav' æ.
Så fekk 'u a bån ti'. Å trollkjèringjí tók det å skar det i fingjen å kasta det at ormehagā, å strauk blód kring munnen 'å moirinn å sa 'u ha' ète det opp.
Tréi gongjí gjekk det líkeis. Då sill' 'u drèpast. Si' 'u åt bonní opp allstǿtt, så kunna 'an inkji hav' æ. Men då ha' 'u skjortun færige, så néri som den eine ermí ti' dei yngste bróe sí.
Så kóme da fjúkandi adde toll ramnan å tóke kverrsí skjorte. Barre den yngsti laut have den eini vengjen. Men den løynt' 'an unde klæin, så det gjåre 'kji så mykji. Då våre da toll prinsa. Så tala 'u, å fortåldi kòss det ha' gjengje ti'. Å så tóke da trollkjèringjí å kasta hæ at ormehagā.
Så varte der sòdan glée i båe kongeríkjó - kongjen som fekk att'e sø̀nin sí', å líkeis han som ha' denne véne kjèringjí.
Smø̀rkvårtéli
Så va det a gong bjynnen å rèven ha' leigt si slåtte i hóp. Så kaupte da si a smø̀rkvårtél da sill' have mæ haustonní. Bjynnen sló å rèven breiddi. Då da ha' slègje a bil, så stó' rèven å lýddi. "Ko stend'e du sossa å lýer etti?" sa bjynnen. "Å dú!" sa rèven, det rópar 'å kristna bonn. Vi' dú, ell' ska' èg?" Du lýt gange, dú - dú æ léttare på fótæ", sa bjynnen. Så gjekk rèven. Å så åt 'an ròkjen av smø̀rkvårtélæ. Då 'an kåm då att'e, så seie bjynnen dèt: "Ko hét båni?" "Å dú! det hét så lǿglegt - det hét Ròkji". Dèt va' då a lǿglegt namn, dèt", sa bjynnen.
Så slóge da att'e. Bjynnen sló, å rèven breiddi. Då det lei av a bil, tótte rèven 'an fór ti' var' nòkå solten - så stó' 'an lydde att'e. "Ko lýer du nò etti?" sa bjynnen - då va' 'an vidd'e. "Å, nò rópar det att' 'å kristna bonn", sa rèven. "Det va' då nòkå ti' kristning, detti", sa bjynnen. "Ja, vi' dú, ell' ska' èg?" sa rèven. "Å, du lýt gange, dú - dú æ léttare på fótæ", sa bjynnen. Så gjekk rèven. Å så åt 'an smø̀rkvårtéli ti' hæltis. Då 'an kåm då att'e, så seie bjynnen: "Ko hét båni?" "Å dú! det hét så undeleg, eg kan 'kji snart seie det - det hét Midt-í". "Dèt va' då a forundeleg namn, dèt", sa bjynnen.
Så slóge da att'e. Bjynnen sló, å rèven breiddi. Då det ha' vòre enn rykk'e, å rèven fór ti' å soltnast att'e nòkå, så stód 'an å lýdde att'e. "Ko lýer du nò etti?" sa bjynnen - då va' 'an viddandi vónd'e. "Å dú! rópar det 'kji nò att'e 'å kristna bonn". "Det va' si då a kristning, detti", sa bjynnen. "Ja, vi' dú, ell' ska' èg?" sa rèven. "Å, du lýt gange, dú - dú æ léttare på fótæ", sa bjynnen. Så gjekk rèven. Å så åt 'an ó' smø̀rkvårtélæ.
Då 'an kåm då att'e, så seie bjynnen dèt: "Ko hét båni?" "Å dú, det hét så forundeleg, eg veit mest' inkji om eg kan seie det - det hét Skrapa botnen". "Hève du nå ète ó' heile smø̀rkvårtéli?" sa bjynnen. "Men nò ska' eg drèpe deg!" Sò rèven fyri, å bjynnen etti. Å have da 'kji sprungji av, så springe da ennå.